Circus, litteraturfestival för barn, regn och glass

I helgen regnade det här i Barcelona. Vi började de lediga dagarna med att leka frisör och klippa pannluggen och baka kolasnittar. Den här bilden tog vi för att skicka till mormor.

På lördagen ordnades en litteraturfestival för barn här på en kulturinstitut som heter CCCB och på det moderna museet MACBA. Här berättar en engagerad sagotant en spännande saga om bokstäver som växer i trädgården..

och därefter fick vi klippa och klistra

och göra våra egna krukväxter.

Allt var verkligen så fint ordnat med myshörnor med kuddar där man kunde skutta omkring och

läsa sagor.

Dessutom hade de ett sagotält

och en scen där de framförde olika teaterföreställningar.

Ett perfekt sätt att tillbringa en regnig lördag på, tyckte vi.

Och när vi ätit medhavd lunch blev det glass och fika!

På söndag blev det sedan ännu mer roliga saker. Då skulle nämligen jag och Juni på cirkus och inte på vilken cirkus som helst utan på den kanadensiska “Cirque du Soleil” som är världens främsta grupp inom nycirkus. Inga djur alltså utan häftiga akrobater, härlig musik, clowner och en sådan härlig magisk stämning. Det går knappt att beskriva.

Juni var så förväntansfull och nöjd över sina popcorn.

Tyvärr fick man inte fotografera där inne under showen men så här såg scenen ut. Vi dansade, klappade och sjöng och var allmänt lyriska. Jag har velat sett dem i flera år men största behållningen var helt klart att se Junis fascination.

Föreställningen var 2,5 timme lång med en kort paus och Juni klarade av att sitta stilla nästan hela tiden. Det var som om hon var trollbunden.

Hihi! Dessutom har hon ju tränat det här med att sitta stilla ett visst antal gånger i flyg…😉

Tandvärk, något slags virus och en tvåmånadersfödelsedag! 

Jag kan inte säga att det är en av mina bästa dagar i dag. Hjalmar, vår goding, fyller 2 månader och det är ju alldeles utmärkt på alla möjliga vis, men annars känns det lite trögt, måste jag säga. 

Häromdagen börjad Juni spy och sedan dess har hon feber, är förkyld och allmänt risig. Till på köpet har jag haft molande tandvärk som nu eskalerat till en smärta som är så galen att jag inte vet hur jag ska stå ut. Inatt hade jag så ont att jag inte sov en blund mellan amningarna. 

Jag vet. Det ordnar sig. Juni är lite piggare i dag och jag har fått tid till en tandläkare i eftermiddag. Jag vill inte klaga över vardagslivets utmaningar, men det är intressant hur snabbt allting vänder med småbarn.

När jag tog bilden ovan för några dagar sedan kändes allt på topp och jag tänkte i smyg för mig själv att “det här klarar jag ju galant”. 

Imorse ville jag bara gråta och skrika: “Snälla, någon hjälp mig! ”

Så ja, allting är precis som det ska vara; upp och ner och hit och dit. Och ibland alldeles, alldeles perfekt. 😩😉😊

Boktips för barn

Hej på er! Nu har jag läst boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två!: om genusmöjligheter och genuskrux i vardagen” av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Tack för tipset här på bloggen. Jag tycker den förklarar bra vilka könsfällor man lätt fastnar i och bäst av allt är att den ger konkreta och bra tips på hur man kan göra och tänka annorlunda. Här har jag valt ut några av mina favoriter, men jag rekommenderar er verkligen att läsa hela boken:

Visa alla barn mycket närhet, speciellt pojkar, och låt dem få gråta ut i famnen.

Byt orden tjejer och killar. Prova att använda barn istället.

Prata om aktiviteten istället för könet på de som leker ”här är fotbollsfantasterna, här är ritgänget, här är badbusarna, och här är byggkompisarna”.

Studier har visat att vi prata mindre med pojkar och att det därför får svårare för att uttrycka sig. Sök ögonkontakt med alla barn, speciellt pojkar, när du pratar med dem. Ett bra sätt är att sätta sig ner på huk eftersom du då kommer på samma nivå som dem.

Ställ specifika snarare än generella frågor till barn som inte har så lätt att uttrycka sig. Istället för att fråga vad barnet har ätit kan du fråga: ”vad var det godaste på din tallrik, vilken färg var det på grönsakerna du åt, vilka var det mer som satt vid ditt bord.”

Visa dina barn att du också gråter när du är ledsen och att det är en känsla som finns och något som går över. Sätt ord på dina egna känslor. ” Nu är jag ledsen. Nu gråter jag för jag är ledsen men det går över om en stund. Nu känner jag mig sur och behöver vara det en stund.”

Låt framförallt pojkar gråta och hjälp dem att sätta ord på sina känslor. Släta inte över utan var nära, håll om och låt det ta tid så visar du att det är okej att vara ledsen. Hjälp även till att sätta ord på känslorna. Berätta att det är bra med tårar eftersom det ledsna kommer ut och inte behöver stanna i kroppen. Filmer och böcker kan vara bra som känsloförebilder. Berätta för ditt barn om situationer där pojkar och män gråter när de varit ledsna.

Låt barnen få vara både arga och ledsna i famnen. Då visar du att båda känslorna är okej eftersom du kan vara med och dela dem.

Istället för att säga ”du får inte slåss”, håll om barnet och säg lugnt ”vi slåss inte”. Då bekräftar du barnets känsla samtidigt som du undviker att skuldbelägga. Du förmedlar även att det inte är okej att slåss fastän man blir arg.

Lär barnen göra förlåt istället för att snabbt säga förlåt. Att göra förlåt kan vara att blåsa på det onda, ge en kram eller hämta ett gosedjur till barnet som behöver tröstas.

Uppmärksamma och sätt ord på egenskaper och aktiviteter snare än duktigheten hos ditt barn. ”Vad roligt att du bakat en kaka, vad uppfinningsrik du är, du är rolig, du är noggrann när du bygger, vilken hejar du är att klä på dig”.

Uppmärksamma framförallt flickor för andra egenskaper än deras utseende och kläder. ”Så roligt att se dig, Hur mår du i dag!”

Ge alla barn fysiska utmaningar. Bollekar, springlekar, dans och klättring. Att känns sin kropp, veta att den är stark och kan göra en massa roliga saker ger bra självkänsla.

När barn byter frisyr kan du istället för att kommentera utseendet, uppmärksamma att det skett en förändring. Nu ser jag ditt ansikte. Så roligt! Hur känns det att skaka på huvudet nu?

Prata med ditt barn om att tidningar och affischer inte är på riktigt, ungefär som du berättar om att en film med läskiga scener är inspelad i en studio och bara är på låtsas.

7 veckor

Ännu en ny vecka vilket betyder att Hjalmar nu är sju veckor gammal. Vi börjar steg för steg lära känns varandra och han är en sådan lugn själ. 

Kanske är det lugnet före stormen. Kanske sparar han en massa kraft för att göra sig mer hörd senare, kanske får jag betala något slags pris när han blir tonåring, men just nu är han nöjd så länge som han är mätt i magen, har rena blöjor och får sova med jämna mellanrum. 

Visserligen är mina nätter rätt så upphackade eftersom han vaknar flera gånger per natt för att äta och ibland får han så ont i magen att det tar ont i mitt hjärta när han skriker.

Men ändå…

Jag som har en helt annan erfarenhet i bagaget av kolik, ett år av nästan helt sömnlösa nätter, övertrötthet och svårigheter att komma till ro, blir så hänförd av att det också kan vara på det här viset.

Jag minns att jag med Juni såg mammor gå runt och spatsera i lugn och ro med sina bebisar nöjda i vagnen sovandes i flera timmar. Och jag förstod inte hur det var möjligt? Vad gjorde de som jag inte gjorde? Vad gjorde jag för fel? 

Men förutom att vara mamma för första gången, vilket säkert påverkar, så handlade det kanske aldrig om mina brister och fel. Min underbara,  levnadsglada Juni var helt enkelt bara en mer aktiv och nyfiken bebis med känsligare mage. 

Så alla ni föräldrar som just nu står och vyssjar och gungar för att få er bebis att sova i alla fall i en halvtimme!!? ,misströsta inte.  Det handlar nog mer om inre saker som själar och tarmar än om ni har rätt handgrepp eller inte. 

Och allt förändras. Det är bara en tidsfråga. I dag sover Juni hela natten och sitter lugnt och nöjd i vagnen när vi promenerar ner på stan.  Och till min stora lycka är hon ändå lika härligt aktiv och nyfiken som förr.

Nu väntar jag på att se hur Hjalmars personlighet utvecklar sig. Oavsett om det blir till en lugn person eller inte så är jag säker på att det blir ett riktigt fint och spännande äventyr! 

PS! Är lite rädd för att publicera det här inlägget, tänker typ att det ska påverka min karma eller något och ändra på allting men “peppar, peppar ta i trä” så här är det just nu i alla fall…😉

Från ett till två

Juni har varit förkyld hela veckan och på natten ligger och nära, nära intill mig och snörvlar. Hennes lilla, späda kropp höjs och sänks av varje andetag och jag tänker på hur fort allting gått och hur liten hon fortfarande är. Hon som kom mitt i sommaren när det var varmt, soligt och hett ute och som gjorde mig till mamma.

Nu kommer det snart att bli annorlunda. Inom kort är vi fyra i familjen. Varje gång jag på riktigt har tid att stanna upp och tänka på bebisen i magen så börjar jag gråta. Jag som inte ens trodde jag en dag skulle bli mamma…

Min tacksamhet är gränslös. Min oro svagt bubblande.

Det är inte de ömma bröstvårtorna, skriken, de kalla kaffet och alla vakna nätter som berör mig, utan sorgen som också finns mitt i allt det här förträffliga. Varje början har också ett slut. Tiden som mamma till ett barn är snart över och kommer inte tillbaka.

Denna gång mitt i januari när vintern är som finast och kallast ska jag föda ett till barn och själv förvandlas till tvåbarnsmamma. Jag tänker på allt som ryms inuti det. All denna oro och all denna kärlek som väntar på oss. Det är så skört och vackert och så omskakande fint.

skarmavbild-2016-11-17-kl-11-22-55

 

 

 

 

 

 

Ett barnrum – före och efter

Sedan Juni föddes har hon inte haft ett eget rum här i lägenheten i Barcelona. Hon sover bredvid oss och leker med sina leksaker inne i vardagsrummet. Men nu när hon snart ska få ett litet syskon tänkte vi att det var dags att hon skulle få ett eget rum. Vi vet inte hur mycket hon kommer att sova där, men vi tänkte att det hur som skulle vara roligt för henne att få ha ett eget kryp-in med sina saker.

img_3212Problemet är att det enda extra rum vi har är detta som har förvandlats till någon sorts förråd med en skrikig grön fondvägg. Jag har tidigare använt rummet som kontor, men eftersom jag numera jobbar på ett co-workingställe så behöver jag ju faktiskt det inte.

Det första jag började med i fredags var därför att gå igenom alla gamla tidningar, papper, böcker och grejer och göra en rejäl utrensning. Så skönt!

img_3220

Sedan målade jag väggen i en gråblå färg som jag tycker ger ett mer lugnt intryck till rummet. Det lustiga är att jag föll för färgen direkt i affären och sen i efterhand fick jag reda på att den heter ”Escandinavia”, som i Skandinavien. 😉

SONY DSC

Sedan när färgen var torkad och klar, så började jag dekorera och fylla på med Junis böcker och leksaker.

SONY DSCPå mitt gamla skrivbord, som är hennes nu, lade jag fram kritor, penslar, papper, pennor och allt annat du behöver för pyssel och ovanför hängde jag upp foton på olika människor i hennes liv. De fattas ännu några men jag tycker om att hon på det här viset kan se alla  som tycker om henne trots att de ibland befinner sig i olika världar.

SONY DSCSedan lagade jag som en liten läshörna med mjuka kuddar och filtar och tunna gardiner och med små lampor längs upp som nästan ser ut som stjärnor.

SONY DSCDet broderade sängöverkastet som jag tycker är så fint har Edus mormor virkat och ovanpå de lade jag några färgglada kuddar och gosedjur. Bokstäverna är en fin present och bredvid är ett foto på oss tre som Therese Andersson tog i somras.

SONY DSCNattduksbordet är en gammal fruktlåda som vi fyndade på en loppmarknad i somras. Perfekt att sätta böcker i tycker jag och ovanpå får så klart Muminmamman och Muminpappan stå och vakta bredvid en gammal tavla av en skyddade ängel, som jag även hittat secondhand. Ovanför den hänger en så kallad drömfångare från Sydamerika som jag tycker är så fina.

SONY DSCJa, ungefär så här såg det sedan ut när det var klart och det bästa av allt var att Juni blev så glad!

Och det är väl typ det jag har gjort i helgen. Det var en hel del jobb med allt pysslande och att måla var nog på gränsen vad jag klarar av med min mage, men också oj vad kul det var!

3,5 månad kvar…

Bästa Tiina har varit i Barcelona en vecka och deltagit i en fotokurs med inredningsfotografen Pia Ulin från New York.

Tiina har bott hos oss och det har varit så roligt att få visa henne mitt Barcelona och vår vardag här.

Häromdagen gick hon till och med på en spansk yogaklass på mitt yogaställe. Och igår efter min yogaklass väntade hon utanför på mig med sin kamera.

Stället är så speciellt för mig eftersom jag även gick på gravidyoga där när jag väntade Juni. Ljuset var så fint vid de stora fönstrena och Tiina tog lika fina bilder som alltid.

Jag blev så glad för fotografierna är så fina att ha sen som minne. Speciellt denna gång när vi redan har en liten och det är så fullt upp hela tiden att vi glömmer bort att fota den växande magen, som redan nu börjar bli riktigt stor. 🙂

Hoppas ni alla har en skön lördag! Kram på er!

Tidsrum

Jag får stunder för mig själv och tid att tänka hela meningar. Ett extra utrymme som till en början gör mig så rastlös att jag bara lägger mig ner och stirrar upp i taket.

”Ok, nu finns tid. Vad är det egentligen som jag vill göra? Jag kommer på mig själv att nästan stressad fundera över hur jag kan nyttja tiden på allra bästa sätt.

Huvudet består av så många tankar. Det allra viktigaste är att jobba på bra när jag jobbar så att jag ska kunna vara ledig på riktig när jag är ledig. Jag är så trött på att öppna datorn efter att Juni har somnat. Inget kvällsjobb efter middagen. En ny regel. Oavsett vad.

I lekparken sätter jag mig på gungan och vänder mitt ansiktet upp mot himlen. På samma sätt som jag gjorde när jag var liten. Precis som Juni gör. Hon skrattar.

Det där härliga befriande barnskrattet utan hämningar som bara bubblar upp ur den lilla kroppen, hennes små fingrar som håller hårt om gungans kätting, ena stöveln som håller på att ramla av, håret som hon hatar att tvätta, den där trotsiga blicken.

Jag saknar allting redan nu på samma gång som jag upplever det.

Det är ett annat tidsrum,

som inte går att greppa eller hålla fast vid,

så jag gungar jag med.

 

 

 

Barnvagnspromenader

IMG_3431
En pod jag lyssnar till mycket just nu är podden Pampers barnvagnspromenader med den leg.barnmorskan och Leg. psykoterapeuten Louise Hallin. Det är min kära tvillingsyster som tipsat mig om henne och jag tycker podden är så himla bra. Lyssnare får ställa olika frågor och så svarar Louise. Jag kanske inte håller med om allt hon säger, men överlag så tycker jag hon har vettiga saker att säga kring saker jag titt som tätt går runt och funderar på. Ni vet, saker som dåligt samvete, trots, gränssättning, rutiner, ledsen vid lämning, nattning ilska, vägrar och äta, rädslor och så vidare.