Barcelona

Dagis på Åland

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Barnen har gått på dagis här på Åland i ungefär en månad nu. Det här bilderna är från första dagen. Vi hade bara bott här i tre veckor då och precis fått alla grejer på plats i huset som vi hyr.

Jag var jättenervös hur det skulle gå med jättejobbiga lämningar med mig i bagaget från Barcelona. Juni hann ju gå ett år på dagis där och det var så tufft i början. Där har man sällan en inskolningsperiod och jag var bara tvungen att direkt första dagen släppa av Juni vid porten utan att veta mycket om hur hennes liv såg ut där inne. 

Ifjol från september fram till jul grät Juni varje dag vid lämningen. Jag försökte visa mig lugn och trygg inför henne, men efter att hon klamrat fast vid mitt ben och jag varit tvungen att gå ändå, satt jag mig ner framför datorn på mitt co-workingställe och grät. 

Allting blev helt okej sedan efter jul. Juni började trivas, fick vänner och lämningarna gick bra. 

Men jag är så glad att vi fått en helt annan upplevelse här. För det första på grund av inskolningen. I tre dagar var vi med hela dagarna och sedan trappades det av sakta och lugnt. Och bara att få vara med på det viset hjälpte så mycket, att få se hur deras dagar ser ut, vem de är med, vem de leker med och vad de gör. 

Och jag såg att de hade det bra på sitt dagis. Jag kände verkligen det. Stämningen är lugn och omhändertagande och barnen blir sedda. Juni sade häromdagen att det nästan känns som hemma att vara där och det måste ju vara ett bra betyg. 

Jag har ändå lite ångest som vanligt. Nu mest över att vi måste lämna dem rätt så tidigt på morgonen så att både Edu och jag hinner till våra jobb och istället kan hämta dem lite tidigare. Men fastän det är saker som jag funderar kring och klurar på hur vi ska göra dem på bäst sätt, så har jag en helt annan grundtrygghet i att de har det bra där och det hjälper oss alla så mycket. 

Hjalmar som aldrig gått på dagis förut har varit så himla nöjd och enbart varit ledsen vid lämning ett par gånger. Jag tror det beror på att han trivs där, men jag tror det också beror på att han kan känna att jag är lugn.

Det är lustigt hur det fungerar på det viset. 

En annan födelsedag i ett annat land

/ Liz Lindvall / Leave a comment

God morgon! Idag har jag en lång jobbdag och försöker peppa mig själv med kaffe. Hjalmar sov så dåligt inatt. Han vaknade flera gånger och var ledsen och jag fick gå runt och bära honom i mörkret tills han somnade som när han var liten bebis.

De lovar över 20 grader här idag och jag har på mig kjol utan strumpor. Min taktik denna höst, nu när vi flyttat upp till nordligare breddgrader, är att ta tillvara på den varma tiden så länge det går. Inte ta på mig kängor och långbyxor bara för att kalendern visar höst.

Jag är fortfarande glad efter allt fint i helgen. Och idag vill jag visa er bilder från en annan födelsedag. I ett annat land. I somras fyllde ju Juni 5 år och för första gången firade vi hennes födelsedag i Barcelona.

Några av er har kanske redan sett bilderna på min Instagram.

Det var så varmt ute och min stackars vän Camille som var höggravid höll på förgås i värmen. Jag och Juni hade bakat en frost-tårta och även den höll på smälta bort. Men det blev ändå ett fint kalas.

Min kompis Jolanda kom dit och gjorde ansiktsmålningar på barnen och gjorde en dockteater om en sjöjungfru.

Nästan alla barn och föräldrar från Junis förskola var där och eftersom skolan var slut för sommaren och vi skulle flytta blev det även vår hejdå-fest.

Kära Kiki som är skolans föreståndare och även ägare kom med sin dotter och hon hade skrivit ett sådant fint brev till oss och Juni som jag ska spara för alltid.

Jag tror det är viktigt att avsluta saker ordentligt och säga hejdå. Det blir nästan som en ceremoni och denna dag var därför så viktigt för oss. Efteråt var det som en tyngd släppte inuti mig. Jag kände mig mer redo att åka. Och Juni också, tror jag.

Sista dygnen i Barcelona – sorgliga avsked, mycket kärlek och sol

/ Liz Lindvall / Leave a comment

De sista dagarna i Barcelona var så intensiva med så många känslor att det känns som om det är först nu jag kan smälta dem. Jag och barnen flög till Stockholm på måndagen och på lördagen träffade vi detta härliga gäng på vår favoritstrand: Castelldefels.

Helios och Edu är som bröder. De har känt varandra sedan de var tre år gamla och alltid bott i samma kvarter i Barcelona. Här ser de glada ut men usch det var ett jobbigt hejdå. Vi ses ju snart i Barcelona igen men jag tror det är mer känslan att inte kunna ses precis när man vill och behöver som känns svår.

En känsla jag har haft med min familj och vänner och som jag förstår så väl.

Och här är mina tjejer: Noemi och Juanita. Under de senaste sju åren har jag och Noemi träffats nästan varje vecka, tagit en kaffe och pratat om livet. Vi har varit med om så mycket tillsammans: fina helger på landet, goda middagar, viktiga diskussioner, graviditeter, missfall, väntan, adoption…och jag saknar henne så så mycket redan.

Vi hängde hela gänget på stranden, åt picknick och hade det skönt. Och det var så varmt så vi låg i vattnet hela tiden.

Senare på eftermiddagen lämnade vi barnen hos Rosa och så gick jag och Edu ner på stan för att ta en promenad genom vårt Barcelona.

Det var så varmt så en hund badade i fontänen på Plaza Real.

Och vi var upprymda och nostalgiska.

På ett torg slog vi oss ner och beställde in oliver och vermouth.

Senare på kvällen träffade vi Noemi och Helios igen och gick ut och åt middag med hela detta gäng som vi tillbringat många helger på Costa Brava med.

De hade satt ihop ett jättestort kort med en massa bilder på oss från våra år tillsammans.

Och när de gav detta kunde varken jag eller Edu hålla tårarna borta.

Innan vi åkte hann vi även hänga med fina Kerstin på stranden

Och jag och barnen smet iväg till parken med Noemi och Sofia. Jag smet även ut en kväll med min kära Maria, men det har jag inte något kort på 😉.

Och så hade vi ju även avskedsmiddag tillsammans med Edus familj.

Och även våra grannar, Edus kusin Carlos och hans fru Elisa, kom över. Ja, ni förstår. Så känslosamt!

Följande morgon var nästan allt hoppackat i lägenheten. Det är något speciellt med en plats du hållit och vyssjat två bebisar i. Jag känner till varje detalj och vrå.

Och vi gick till och med till vår skinkaffär på hörnet för att säga hejdå.

De förlorade några riktigt bra kunder kan man säga ☺️

Sedan gick vi till Gracia och åt en glass. Och jag hade kameran med och fotade alla mina favoritplatser i våra kvarter.

Hasta la vista Gracia!

Kvinnodagen 8 mars

/ Liz Lindvall / Leave a comment

I fredags gick 200.000 människor ut på gatan i Barcelona och demonstrerade för jämställdhet och mot låga kvinnolöner, diskriminering och våld mot kvinnor.

Jag, Noemi och Noemis lillasyster Sara var tre av dem.

En av sakerna som stod på plakaten var:

“Jag föddes inte till kvinna för att dö på grund av att var det”

Mer än 400 kvinnor per dag anmäler nämligen att de utsatts för könsbaserat våld i Spanien.

Förra året mördades 52 kvinnor av sina manliga partners.

Hemska siffror som många vill se ett slut på.

Och det finns även många andra saker att ändra på och förbättra.

Exempelvis för de kvinnor som väntar barn kan graviditeten fortfarande betyda att de förlorar jobbet. Många kvinnor får sparken när det blir känt att de är gravida, trots att arbetsgivarna saknar saklig grund att säga upp dem. Jag har två kompisar som blev utsatta för just det.

Dessutom är barnomsorgen så dyr (runt 400-450 euro i månaden) att det för vissa kvinnor inte lönar sig att jobba. Det huvudsakliga ansvaret för barnen läggs i de flesta hushåll nämligen fortfarande på kvinnan.

Men det finns hopp och många nya tongångar. Och både kvinnor och män som vill ändra på de ojämlika situationen.

I demonstrationståget som sträckte sig från plaza Catalunya till plaza España, var stämningen så kraftfull och där syntes kvinnor och män i alla åldrar! Se videon ovan! Den ger energi att fortsätta kämpa!

Förkylningstider och besök i stan

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er! Hur är det med er? Besökstider och förkylningstider råder här. Först kom Rumanders och hälsade på. Sedan mamsen och papsen. Så fina dagar fastän vi även varit förkylda och febriga om vartannat.

Vad är det med de här förkylningarna som går runt just nu? Det är som man aldrig blir helt bra. Idag har jag ont i halsen för fjärde veckan! Men ja, jag hoppas det ska ge med sig snart.

Här får ni se lite bilder från besöken.

Åsa och Stefan och barnen kom några dagar i början av sportlovet och det var så härligt att vara ett stort familjegäng på stan.

Och Juni och Hjalmar var SÅ glada att ha kusinerna här. Som att varje dag få leka med sina idoler.

Vi strosade ner för Ramblan

Tog cava-paus inne på Boquerian

För att sedan äta picknick på stranden.

Ibland får jag ångest att det är så stor ålderskillnad mellan mina barn och mina systrars barn. Jag har själv haft så himla roligt med mina kusiner. Därför blev jag så himla glad att se dem leka så här. ❤️ Något år hit eller dit spelar kanske inte någon roll,

dessutom är det väldigt roligt att ha en systerdotter som börjar bli så stor. Åsa, jag och Malva körde vårt eget lilla race ibland. Vi var ut och kvälls-shoppade, fikade och hade det så mysigt. Malva läser spanska i skolan så det var också kul att få visa hennes runt och så att hon fick öva på språket lite grann.

En kväll fick jag till och med rå om alla fem barn. Vi skickade ut Åsa och Stefan på middag och stannade inne och åt chips och popcorn och såg på film.

Överlag hade vi tur med vädret. Jag blir alltid så nervös över vad för väder det ska bli när folk ska hälsa på och jag vet att de är soltörstiga. Men som sagt var det riktigt fint.

Hjalmar snodde åt sig Olles och Melkers tennisracketar så fort han fick chansen,

Vi hängde en hel del i lekparker som lätt ingår när man besöker en småbarnsfamilj.

Men framförallt försökte vi se till att äta gott och ha det bra. Den här restaurangen har jag tipsat om förut. Den heter Jaime Beriestain och ligger i Eixample nära passeig de Gracia. Så mycket blom-och lamp-inspiration här inne.

Det var även här någon gång som mina små insjuknade. Och sedan råkade vi nog skicka med vårt virus med kusinerna hem. Men oavsett: så fina dagar! Kram! Och tack för att ni kom! ❤️

Från sommar till höst till jul

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Årstiderna passerar fort förbi här i Barcelona. För bara några veckor sedan tillbringade vi en söndag på stranden.

Jag till och med tog ett dopp!

Så kallt men kände mig så levande efteråt.

Hjalmar samlade stenar

Och Juni övade på att skriva sitt namn i sanden. ❤️

Så blev det höst. På bara några dagar föll de flesta löv till marken.

Och nu är det vinter och till och med jul i luften. Jag tog en tidig springtur i måndagsmorse och jag blev så glad när jag såg Polstjärnan på himlen bredvid Sagrada Familia. Annars ser man så sällan stjärnor här.

Solen står längre på himlen och

juldekorationerna har satts upp i stan.

Jag tycker om att gå till plaza Jaume och se årets stora julgran

samt smyga omkring i de smala gränderna i El Born.

Alla årstider har sin charm, men det är absolut nu på vintern som Barcelona är som mysigast.

Ulrica och Sixten på besök

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er! Här kommer lite bilder från de senaste dagarna när Ulrica och Sixten varit på besök. Det har varit så himla mysigt. Jag och Ulrica är experter på livsnjutning ihop och jag har blivit så fylld av goda samtal, god mat och gott sällskap de här dagarna.

De kom i måndags och här ser ni mig kockandes svamprisotto med sparris till middag i vårt lilla kök.

På tisdagen efter att jag jobbat hela morgonen möttes vi vid mitt favoritställe Jaime Berienstain för lunch.

De är så himla mysigt där inne och Ulrica bjöd mig på bubbel och maten för att fira i efterskott min födelsedag, eftersom vi inte setts sedan dess.

Vilken lyx att få fira sin födelsedag, om och om igen, på det här viset med fina vänner.

Jag är faktiskt glad att jag bestämde mig för att fira min 40-årsdag på det viset. Ingen stor fest men många fina stunder med de närmaste.

När man är inne i småbarnsåren som jag och fortfarande inte sover bra på nätterna är en lugn stund med en vän de mest energigivande och festliga jag kan komma på.

Vi hade ju goa Sixten med som sällskap men han lät oss prata på och njuta.

Han är nästan exakt ett år yngre än Hjalmar och det var så fint att få hänga med honom och lära känna honom lite mer.

Sedan på eftermiddagen hängde vi hemma på mattan i vårt vardagsrum

I all röra med alla leksaker.

Juni tyckte det var roligt att vara storasyster till två och hjälpte till att mata Sixten.

Senare på kvällen när barnen sov, förutom Sixten, så smet jag och Ulrica ut och åt tapas och tog ett glas vin på ett torg i Gracia. På en måndag! Så lyxigt!

Igår gjorde vi sedan en repris och möttes för lunch, Ulrica, jag och Sixten.

Det är så mysigt nu i El Born när det är höst/vinter och julstämningen börjar kännas av lite varstans.

På samma gång lyste solen och värmde så skönt så vi slog oss ner på en bänk och drack kaffe.

❤️

På eftermiddagen hängde vi hemma hos oss igen.

Ulrica hade tagit med glögg och pepparkakor från Göteborg och alltså den doften!

Snart är jag redo för att totalt gå in i julmyset.

Och så igår kväll smet jag och Ulrica iväg igen efter jag lagt barnen och hon fått Sixten att somna i bärselen.

Tänk, i över 20 år har vi känt varandra. Och gått igenom så mycket tillsammans. Vi har följt varandra som studenter i Uppsala, på äventyr i Australien, Irland, Nicaragua, Moçambique, Chile, Åland, Barcelona och Göteborg, i olika förhållanden och kriser och livsavgörande saker. Men även i vardagen med korta och långa, regelbundna telefonsamtal: hur är det? Hur mår du? Det är så himla, himla fint! ❤️

Skål för oss!

Och skål för livsnjutning

Till max! 😉

Vår vardag i Barcelona i bilder

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er! Hur har ni det? Här kommer lite bilder från den senaste tiden.

För inte så länge sedan var jag och Juni på bio i Gracia, en regnig eftermiddag. Filmen vi såg hette “Big Foot” och var riktigt bra, men även om åldersgränsen sa att den var för alla åldrar så skulle jag rekommendera den till lite äldre barn än vad Juni är, för på vissa ställen var den lite läskig.

Hur som helst var det mysigt att få lite egen tid med Juni. Jag försöker se till att få det ibland, både med Hjalmar och Juni. Minns själv att jag tyckte det var mysigt när jag var liten.

Ett annat filmtips är förresten “ A star is Born“, som jag såg när Carro var här. Om ni som mig är svag för independence-filmer med fint budskap och bra musik så ska ni absolut se den. Jag har inte varit på bio på jättelänge så det var kanske därför jag kände mig så fylld av fina saker efteråt men det var också för att jag verkligen gillade den.

För två helger sedan var vi med Edus mamma och bror med familj på Costa Brava i byn Bellcaire där Edus kompis Marc och hans syster har ett hus som de hyr ut.

Det regnade hela helgen konstant men vi kämpade oss ut och letade lite svamp

Och sniglar!! Edu älskar dem, men jag erkänna att jag har lite svårt för konsistensen. Juni hjälpte till att plocka dem med stor iver men sen släppte hon ut dem igen när hon förstod att de skulle ätas upp. Hihi!

Här är huset. Jag tror ni sett det förut.

Älskar den här bilden! ❤️

I helgen stannade vi i Barcelona men begav oss ut i naturen igen när det äntligen var soligt och fint igen.

I bergen ovanför oss där vi bor finns fina vandringsleder med häftiga vyer över Barcelona.

Jag hittade ett hjärta ritat i sanden

Och Edu ett häftigt vattenfall som antagligen uppstått i år eftersom det regnat så mycket.

Sedan på söndagen knallade vi ner till Parc Ciutadella för att leka i parkerna där.

Barnen älskar lekstugorna.

Och att mata fåglarna med bröd.

Reser ni med små barn som behöver springa av sig till Barcelona är parken där ett bra tips.

De har roliga leksaker och till och med

ett litet hus med skötbord, micro och toalett.

Halloween i Barcelona

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er fina ni, här kommer bilder från min onsdag. Då firades Halloween och katalansk castanyada här. Vi vaknade av att det ösregnade ute och när vi inte fick plats på någon buss för att ta oss till Junis förskola,

smet jag och hon in på ett kafé istället och drack varm choklad medan vi väntade på att regnet skulle upphöra. Så mysigt!

Sedan tog jag metron in till stan för att gå till

favoritkafeet Jaime Beriestain för att jobba och skriva.

En behövlig kaffe. Hjalmar var magsjuk hela förra veckan. Alla rutiner försvann och han håller fortfarande mig vaken halva nätterna.

Sedan vid tretiden skyndade jag mig genom regn, åska och hagel tillbaka till Junis förskola.

Där hade de nämligen Halloween-fest för både barn och vuxna.

Och det var så roligt att få träffa de andra barnen och föräldrarna.

Därefter gick vi hem och Halloween-myste hemma medan regnet fortsatte vräka ner utanför. Här är fina Emelina.

Min kompis Nicole kom över med sin dotter Amelia och några vänner från Frankrike.

De hette Renee och Liz, vilket jag tyckte var så roligt med tanke på min storasyster och mig.

Juni var utklädd till pumpa.

Sedan när gästerna gått och alla våra Halloween-muffins var uppätna

åt vi pumpa-soppa, läskig korv som såg ut som blodiga fingrar och rostade kastanjer till middag.

En skön blandning av alla möjliga traditioner och kulturer.

Vardagslivet med barn i Barcelona

/ Liz Lindvall / Leave a comment

God morgon på er! Så här pigg var Hjalmar i lördags när vi på morgonen åkte för att handla veckans frukt och grönsaker på en marknad i en by nära Barcelona.

När vi är hemma på Åland brukar morfar i smyg låta honom smaka lite på hans kaffe och

nu är det roligaste han vet att låtsas dricka kaffe och även låtsas snarka, (som Edu;)

Vi hade en jättefin morgon där i byn.

Här är Juni och Edu i full fart med att plocka grönsaker och frukt. Juni har det fortfarande tufft på förskolan men vi kämpar på och ibland smyger det fram att hon gillar saker hon lär sig där som att exempelvis räkna antalet paprikor i påsen och sådant. Jag hoppas vi snart ska kunna lämna en dag och hon ska känna sig trygg i avskedet.

Oavsett, vi är så himla nöjda över att ha hittat denna grönsaksmarknad. Halv priset från inne i stan och direkt från de ekologiska bönderna.

De sålde färsk honung också så nu har vi en stor bytta hemma att ringla över morgonyoghurten.

Och så sålde de ballonger till förmån för bröstcancerfonden. Även här är oktober rosa-bandet-månaden.

Efteråt körde vi in på en skogsstig och åt vår medhavda picknick till lunch. Eller mest var de Edu och jag som åt. Juni har de senaste dagarna inte haft någon apetit. Jag tror hon burit med sig något magvirus eller liknande från förskolan.

Igår däckade nämligen Hjalmar i magsjuka och fick knappt behålla någonting. Jag ska inte gå in på detaljer men oj, oj vilken dag. Jag tror Juni också haft något men att viruset påverkade Hjalmar mer.

Vi får ser hur vi andra klarar oss. Så ja, det var en liten rapport från vardagslivet här. Nu måste jag jobba på ifall att det blir fler sjukdagar i veckan. Kram! Hoppas ni har en fin dag! ❤️