Babyteater i Raval

IMG_3858

I söndags vandrade Edu, jag och Juni ner för La Ramblan för att ta oss till stadsdelen Raval och gå på teater i kulturcentret
CCCB som ligger där, alldeles intill det moderna museet MACBA.

Jag tycker väldigt mycket om Raval med sina smala gränder, mysiga barer och mångkulturella känsla, men jag är inte så ofta där.
IMG_3863
Teatern vi skulle se görs av ett teatergäng som heter Teatre Viu och som är jätteduktiga. Föreställningen riktar sig till 0-5 år, men som vuxen var det också roligt.
IMG_3862
Innan teatern körde igång fick Juni tag på ett programblad. Hon verkade känna sig hemma på direkten.
IMG_3867
Föreställningen handlade om händerna och allt man kan göra med dem. IMG_3870
Med hjälp av ljus, ljud och olika färger skapades olika världar
IMG_3869
som en blå värld
IMG_3875
och en värld full av stjärnor.
IMG_3876
Allt var så fint och sagolikt, men allra bäst var det att titta på barnens reaktioner. De var så hänförda.
IMG_3882
Hela föreställningen varade ungefär 40 minuter. Efteråt var vi nöjda och glada med spring i benen. I alla fall en av oss.
IMG_3880
Och lite hungriga förstås.

En liten stund därefter somnade Juni i vagnen och jag och Edu promenerade hem genom stan.

Ps! Ifall det är någon som befinner sig i Barcelona och är intresserad av babyteater, så kan ni boka och köpa biljetter på nätet på CCCB:s hemsida.
Föreställningen är på katalanska, men eftersom den innehåller väldigt lite prat, gör det ingenting om man inte förstår allt.

12 things

IMG_1400
IMG_1402
IMG_1413
IMG_1430

1. Resan tillbaka till Barcelona gick bra trots min ständiga ångestklump i magen. Jag och Juni hamnade bredvid några svenska motorcykelgubbar som skulle ut och köra i Pyrenéerna. De var inte lika stödjande som tanterna men de utstrålade en självsäkerhet och orädsla som smittade av sig. Jag föreställde mig att en av dem var min kompis Frippe…;)

2. Jag och Juni har varit förkylda med feber, snor och hosta. Nu hör jag knappt något på bägge öronen och det känns som om jag går runt med en sådan där astronauthjälm på mitt huvud.

3. Jag har insett att jag måste vila från spanskan ibland. Hemma på Åland var det som surret i huvudet lugnade ner sig när jag fick slappna av i svenskan några dagar. Nu är det roligt igen att fundera över vilken tempusform jag ska använda när jag ska förklara något jag vill göra men som inte är säkert att blir av eller när jag ska förklara något som hände när jag var upptagen med att göra något annat.

4. Det är så härligt varmt här nu. I morse klockan åtta på morgonen hade jag t-shirt på mig när jag gick för att handla frukost.

5. Jag sover fortfarande knappt någonting på nätterna för de som undrar. Ibland tänker jag att jag har vant mig, andra stunder vill jag bara skrika högt.

6. Valiente! Con paciencia!  Ha tålamod och var modig! Det var min yogalärares mantra häromdagen. Jag tycker om de orden: Valiente! Paciencia! Livet blir både roligare och enklare så.

7. För några månader sedan drack jag cappuccino med sojamjölk hela tiden. Nu är jag bara sugen på te. Helst grönt och japanskt. Jag tänker på fina Matilda på tidningen som alltid lyssnade på sin kropp och vad den var sugen på. Jag tror på det. Förutom när jag har pms. Då har jag lärt mig att inte lyssna på min kropp alls.

8. Förr i tiden läste jag nästan en bok i veckan. Nu räcker inte tiden till det och jag saknar läsandet. Därför har jag börjat läsa varje kväll innan jag går och lägger mig. Kanske hinner jag bara en kvart, men den kvarten fyller mig med rätt känsla inför natten.

9. Jag fick så fina kommentarer här på bloggen och på Facebook när jag la ut bilder från provningen hos Elsa Billgren. Det värmer så. Bara så ni vet. Jag läser varenda ord. Här kan ni se en skymt av vår dag på hennes blogg.

10. När jag är trött och ledsen vill jag att de runt omkring mig säger ”Åh, jag förstår att det känns jobbigt!” och bara lyssnar på mig. Först måste jag få vara ledsen ett tag. Sedan kan jag börja fundera över lösningar. Men det finns andra som fungerar tvärtom. Inget är rätt och inget är fel.

11. Jag tycker det är svårt att söka efter musik på Spotify. Jag kan annars tänka på en massa musik jag gillar men framför datorn är det som om mitt minne suddas ut. Alternativen är för många och jag kommer inte på en enda artist. Några tips?

12. Jag har blivit besatt av att hitta ett par perfekta pumps. Här går alla omkring i dem och de ser så härligt avslappnade och coola ut. Men jag hatar att gå i högklackade skor, eftersom jag får så ont i fötterna, så jag måste hitta några bekväma med låg klack. I-landsproblem på hög nivå.

Do babies have to be trendy?

1410307000_1_1_2_web
Spanska klädkedjan Zara har jättefina barnkläder. Speciellt här i Spanien. Det jag gillar med dem är att de inte är så könsstyrda i rosa och blått, utan helt enkelt bara är fina.
Men ändå undrar jag, måste bebisar vara trendigt klädda?
Jag går runt på gatorna här och bebisarna omkring mig är så himla coola i scarfs och trendiga munktröjor, häftiga mössor med snygga mönster och i märkesskor och sneakers. Till och med deras nappar ser liksom trendiga ut och har mustascher på eller andra kreativa saker.
Jag förstår att det är en rolig grej. Att klä sina barn så de ser fina ut. Men är det verkligen nödvändigt?
Först och främst växer de ju jättefort. Ska man hänga med i bebistrenderna så måste man ju köpa nya kläder nästan varje månad. Det blir rätt så dyrt…
Visst, det finns ju billiga kläder. Här på rean såg jag t-shirts till Juni för fem euro styck. Men vem betalar dem då? Är den andra små barn som sitter och jobbar i en fabrik någonstans i de mer fattiga delarna av världen? Jag vet inte, men hur kan de annars kosta så lite?
Dessutom vad ska vi göra med alla kläder sen. Ett litet barn producerar ju ett helt berg med barnkläder i den här farten. Slängs de bara sen eller ger folk dem vidare till andra behövande? Jag hoppas det.
Vi har i alla fall haft turen att få ta emot en massa fina andrahandskläder till Juni sedan hon föddes. På riktigt har jag bara köpt en pyjamas till henne. Allt annat har vi fått.( Och om vi inte hade fått, så hade jag köpt secondhand)
Och det känns så bra. Inte bara för vår ekonomi, utan även, som jag sagt tidigare, för miljön och för att Juni har på sig kläder som har tvättats lite och är mindre giftiga och mjukare mot hyn.
Jag förstår att när hon går i skolan och alla andra barn har ett visst klädmärke eller trend så kanske vi måste ge med oss. Men nu när hon knappt är medveten om var hon börjar och slutar och just upptäckt sina egna tår, så känns det onödigt.
Hel, ren och varm räcker just nu.
Pressen att vara trendig kommer hon att hinna uppleva många gånger om ändå.
Tyvärr…