De sista dagarna i Barcelona var så intensiva med så många känslor att det känns som om det är först nu jag kan smälta dem. Jag och barnen flög till Stockholm på måndagen och på lördagen träffade vi detta härliga gäng på vår favoritstrand: Castelldefels.

Helios och Edu är som bröder. De har känt varandra sedan de var tre år gamla och alltid bott i samma kvarter i Barcelona. Här ser de glada ut men usch det var ett jobbigt hejdå. Vi ses ju snart i Barcelona igen men jag tror det är mer känslan att inte kunna ses precis när man vill och behöver som känns svår.

En känsla jag har haft med min familj och vänner och som jag förstår så väl.

Och här är mina tjejer: Noemi och Juanita. Under de senaste sju åren har jag och Noemi träffats nästan varje vecka, tagit en kaffe och pratat om livet. Vi har varit med om så mycket tillsammans: fina helger på landet, goda middagar, viktiga diskussioner, graviditeter, missfall, väntan, adoption…och jag saknar henne så så mycket redan.

Vi hängde hela gänget på stranden, åt picknick och hade det skönt. Och det var så varmt så vi låg i vattnet hela tiden.

Senare på eftermiddagen lämnade vi barnen hos Rosa och så gick jag och Edu ner på stan för att ta en promenad genom vårt Barcelona.

Det var så varmt så en hund badade i fontänen på Plaza Real.

Och vi var upprymda och nostalgiska.

På ett torg slog vi oss ner och beställde in oliver och vermouth.

Senare på kvällen träffade vi Noemi och Helios igen och gick ut och åt middag med hela detta gäng som vi tillbringat många helger på Costa Brava med.

De hade satt ihop ett jättestort kort med en massa bilder på oss från våra år tillsammans.

Och när de gav detta kunde varken jag eller Edu hålla tårarna borta.

Innan vi åkte hann vi även hänga med fina Kerstin på stranden

Och jag och barnen smet iväg till parken med Noemi och Sofia. Jag smet även ut en kväll med min kära Maria, men det har jag inte något kort på 😉.

Och så hade vi ju även avskedsmiddag tillsammans med Edus familj.

Och även våra grannar, Edus kusin Carlos och hans fru Elisa, kom över. Ja, ni förstår. Så känslosamt!

Följande morgon var nästan allt hoppackat i lägenheten. Det är något speciellt med en plats du hållit och vyssjat två bebisar i. Jag känner till varje detalj och vrå.

Och vi gick till och med till vår skinkaffär på hörnet för att säga hejdå.

De förlorade några riktigt bra kunder kan man säga ☺️

Sedan gick vi till Gracia och åt en glass. Och jag hade kameran med och fotade alla mina favoritplatser i våra kvarter.

Hasta la vista Gracia!