Feståret

Hej från Åland! Här går dagarna på och på lördag är vi på väg mot Barcelona igen. Det var länge sedan jag var hemma i september och vad vacker det är. Så fast jag har fullt upp med jobb och massa andra grejer som måste göras så njuter jag också. Av äppeldoften, de milda, gyllene ljuset strax innan solen går ner, den friska luften och allt annat höstmys.

Jag har alltid tyckt att den här tiden på året är så rofylld på något vis, trots skolstarten och hur alla tar tag i allting på jobbet. Det är som om naturen är lugn.

Annat är det med sommaren. Solljuset och värmen är underbar men den är så obarmhärtig på något vis. Och rytmen, allt man vill hinna med, kan kännas stressande.

Hur som helst var ju denna sommar väldigt fin och extra rolig för mig personligen. Jag var nämligen på fler fester under en vecka än jag tror jag varit på sedan Juni och Hjalmar föddes.

Fördelen med att fylla jämt är nämligen att många av ens vänner också gör det och ställer till med fest. Jag tänkte jag skulle visa lite bilder från sommarens största festvecka när Edu var på Åland och var med barnen och jag smet iväg på fest tisdag, onsdag och fredag 😉

Först ut var dessa två. Kära Ia och Dessi som bjöd in hela den gamla gymnasiegänget på bubbel och smått och gott i trädgården.

Jag älskar hur vi bor runt om i världen och typ ses två gånger per år men hur det när vi ses är som vi sågs igår. Samtalet bara plockas upp och vi

fortsätter där vi slutade.

På onsdagen sedan var det dags för bästa Johanna att ha fest.

Och vilken fest sen! ❤️ Johanna och jag bodde ihop i Uppsala när vi pluggade och vi har haft många fester ihop. Att vara där var som att färdas tillbaka i tiden och det roliga var att jag även träffade fler människor från den tiden som jag inte sett på många år.

Sedan på fredagen var det dags för min kära tvillingsyster att ha fest. Vi satte uppe och åt på deras altan och jag fick så många flashbacks från vårt bröllop som vi ju också höll där.

Det var en av sommarens hetaste dagar och folk trängdes under parasollerna ute på bryggan.

Åsa hade lagat så god mat och många av hennes vänner känner ju även jag så det blev en superfin kväll.

Janne hade kameran med och förevigade 40-åringarna. Här jag och Åsa

Och här även med Lina och Johanna.

Innan jag gick hem, hann himlen färgas rosa. Men det blev aldrig riktigt, riktigt mörkt.

Dödsångest, jämna år och en tjejmiddag

Vet ni? I år fyller jag jämnt! Om enbart två veckor fyller jag 40 år! 🙈😬☺️

Jag kan knappt förstå att det är sant och jag har lite kris måste jag erkänna. Inte över att livet borde vara annorlunda på något sätt. Att jag känner mig gammal som 40 år. Att jag borde göra mer eller annorlunda saker. Inte alls!

Jag är supernöjd över hur mitt liv ser ut och känner så stor tacksamhet över så många saker.

Jag är frisk, jag har fått två friska barn, jag har en partner som älskar mig och är fin mot mig, jag känner glädje och passion över en massa olika saker i mitt liv, mina föräldrar, syskon och deras familjer mår bra, jag får vara min egen och jobba med det jag vill, jag får nya insikter, jag känner att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden och jag har så, många fina människor i mitt liv.

Min 40-årskris är därför inte någon livskris utan snarare en dödskris av något slag. Jag vill att det här underbara livet ska fortsätta så här för alltid!

Men ångesten kring livets höjdpunkt och ålderdom dyker upp i mitt huvud. Liksom tankar kring den okända framtiden och allt annat som kan göra en mörkrädd men som inte går att styra.

40 är det nya 30, säger folk runt omkring. Eller att många i vår generation kommer att leva i 100 år. Jag vet inte. Kanske är det så? Kanske inte? Ibland känns det som om det är något som människor i alla tider med åldersnoja och dödsångest försökt intala sig själva.

Oavsett ” Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva!”

Det är det som jag tar med mig till mitt nästa årtionde. P.O Enqvist citat om att ta tillvara på den tid man har. Om att inte fokusera på framtiden och döden. Utan på livet och det jag har, känner och upplever precis just nu.

På självaste födelsedagen blir det därför storfirande med min kära tvillingsyster som också fyller 40 år såklart! Tillsammans med mamma och pappa och storasyster Renee och våra män och våra barn.

Vi ska ses i Stockholm och ha det lyxigt och fint.

Och under resten av året har jag spridit ut firande med goa vänner. Jag är för trött av vaknätter och spring efter två småttingar 😉 för att ha en stor fest, men mysiga stunder i små konstellationer känns helt perfekt. Att få sitta ner en stund, bara vara, ha tid prata och njuta av god mat och ett glas vin är nämligen det jag önskar mig allra mest just nu.

Här är några bilderna är från i somras när jag bjöd in till tjejmiddag på Åland och firade lite grann med alla fina där som jag tycker så mycket om och ofta saknar.

Jag bjöd på små tapasrätter, grillat och en stor pavlova med massa bär. Och vi satt ute hela kvällen och

bara pratade och hade det mysigt.

Lina, Åsa och Anna var där.

Heidi, Lisa och storasyster Renee.

Lotta och Emelie och Heidi

Och Carro, Tiina och Anna.

Här är en kort filmsnutt också ifall ni vill se.

Kram på er alla som kom! ❤️

Det finns godhet också…

Hej på er! I går flög jag och barnen hem från Barcelona till Stockholm och sedan med färja till Åland. Så nu ligger jag här i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa med två småttingar vid min sida.

Att vi skulle resa hit nu har varit inplanerat sedan länge men jag måste erkänna att det känns lite skönt att lämna kaoset i Barcelona en stund och se lite på avstånd hur allting utvecklar sig. 

Allt våld, alla skadade och så många olika viljor och starka känslor. Jag är så orolig för att konflikten kommer att eskalera och det är svårt att se vad lösningen skulle kunna vara. Jag känner mig ledsen i hela kroppen över vad som hänt. 

Hur gick då resan hit, kanske ni undrar. 

Det blåste mycket och det var turbulent uppe i luften.  Jag var jätterädd som vanligt och ensam med barnen så allt kändes lite knepigt. Dessutom var jag orolig att vi inte skulle hinna iväg innan generalstrejken i Barcelona bröt ut. 

Men vet ni, väl ombord på planet hade jag turen att hamna bredvid en superhärlig människa, en ung kille från Mali, som hjälpte mig med Hjalmar. Han busade och lekte med honom i tre och en halvtimme, gjorde leksaker av koppar och plastskedar, gjorde en handske till en ballong och vaktade honom när jag var på toan med Juni.

 Så helt otroligt snällt! Och helt spontant hjälpte han mig, utan att jag ens behövde fråga. Som om det var det mest självklara i världen. 

Det är i sådana stunder jag får hopp igen. Det finns goda människor. Det finns massor av godhet! 

Hälsningar från Barcelona 

Hej på er! 

Nu är vi i Barcelona. Vi flög hit i söndags och landade i 30-graders värme. Jag kände mig så förvirrad men så glad att se Edu. 

I dag är det torsdag och jag börjar äntligen känna att jag landat lite grann. Ju längre tid vi varit borta, ju längre tid tar det. För oss alla. Det är som om kroppen förflyttas men att själen behöver några till dagar på sig. 

De sista dagarna på Åland fixade jag allt det där viktiga på att-göra-listan som jag hade skrivit för sommaren men som jag liksom sparade till sist; jag var till banken, apoteket, tvättade och prickade av olika möten osv. 

Men jag hann också ta en kaffe på trappan i solen

Vila lite 

Ta morgondopp på Enklinge

Åka ut dit med mina kära systrar och barnen

Ha energigivande jobbmöten

Och till och med gå på ett yogapass och 50-årskalas i ett tillsammans med inspirerande Zandra och Tove. 

Jag uppdaterar mer snart här igen…

Men innan jag går vill jag bara tacka alla ni hemma på Åland som i sommar kommit fram och sagt att ni läser min blogg och sagt så vänliga ord. Det är så roligt att få ansikten på er och det betyder så mycket att höra era kommentarer. Ni är så fina! Tack! ❤️

Skärgårdsliv 

Hej på er! Idag vräker regnet ner här och plötsligt känns allting lite mörkare och mer höstlikt. Den allra ljusaste tiden är nog förbi nu men jag tycker också den här delen av sommaren är fin. Mer kravlös på något vis. 

Edu har åkt tillbaka till Barcelona för att jobba. Det är fullt upp och jag får alldeles för lite sömn men det rullar på ändå på något vis. Men åh, vad jag längtar efter en hel natts sömn. 

Jag ville visa lite bilder på vad vi hann med innan Edu åkte och medan vi ännu var ute i skärgården på Enklinge. Vi hade det så somrigt. 
Ibland tänker jag på kontrasten till livet i Barcelona och funderar om Edu kommer att drabbas av någon slags jag-är-isolerad-långt-bort-från-civilisationen-skräck ju längre ut i skärgården som jag tar med honom. Men än så länge verkar han gilla det.

Själv njöt jag så in i Norden av att:

Åka ut på sjön med mamma och pappa och se Hjalmar i flytväst. Kan man vara gulligare? 

Utsikten från familjens fiskestuga på Bredörin utanför Enklinge. Ser ni trädet?  Det ser ut som hämtat från savannen. 

Nostalgin varje gång jag kommer hit. Dofterna, lugnet. Ingenting hörs förutom en båt i fjärran och vågskvalp. 

Att se Hjalmar rulla omkring där på golvet för första gången. 

Jag kan nästan minnas när jag själv gjorde det, men lite äldre var jag förstås 😉

Grilla nere vid sjön. 

Bara vara och egentligen inte göra någonting.

Doften av tall, varma berg och hav. En horisont långt borta att vila ögonen på.

Fiska 

och få några abborrar 

och sedan äta dem på direkt till middag. 

Ta en lång promenad längs vägar utan knappt några bilar, plocka smultron

och gå förbi Hermas där min farfars far Sven bodde och som nu är ett museum

Visa det för Juni 

och svara på alla hennes nyfikna frågor. Vad är det där? Och det där? Och här? 

Och till sist på kvällen se min farmor Ingrid med Hjalmar i famnen och liksom häpnas över generationer som smälter samman. 

Det var ju min farfar, hennes man, som hette Hjalmar och som vår Hjalmar fått sitt namn ifrån. ❤️

Jan Karlsgården, hantverksdagar och en bröllopsdag

I tisdags, den 11 juli, var det två år sedan jag nervös gick upp längs altargången tillsammans med världens finaste pappa 

och gifte mig med min Edu. Juni var ju bara ett år gammal då och det är häftigt när jag tänker på allt vi haft för oss den senaste åren. På tre år har vi fått två barn och bjudit in till bröllop. Hihi! Om det fortsätter i den här rytmen vet jag inte var det ska sluta…☺️

Jag är så himla glad för allt vi gjort och fortfarande när jag tänker 

på den där dagen i juli känns det helt magiskt. 

Ceremonin

Mina kära vänner som bakade så fina och goda tårtor

Dansen och festen. Varje liten detalj får mig att le. 


Men nu tillbaka till nutid. I onsdags när det var soligt men lite blåsigt åkte vi till Jan Karlsgården där de ordnas hantverksdagar varje onsdag i juli. 

Vi gick in i de gamla husen

Klättrade upp för stegar

pysslande 

och hade det allmänt skönt i gräset. 

Roligast tyckte Juni det var att tvätta kläder med tvättbräda som man gjorde förr i tiden. 

Vi hade även turen att få sällskap av Johanna och Lova så vi fikade Ålandspannkaka tillsammans

och fick pröva på att både åka 

och “köra” traktor. 


Sedan på kvällen bara hängde vi i soffan och grillade för första gången på riktigt i år.

Hälsningar från semestern

Hej och god morgon! Den här veckan har jag verkligen tagit semester fullt ut och det är så himla skönt. Det är också så avstressande att vara två föräldrar som har ansvaret. Det är nog det jag tycker är tyngst på egen hand att aldrig kunna slappna av, ens en sekund, under dygnets 24 timmar. Jag har ju hjälp av andra när jag är på egen hand men det är ändå annorlunda att be någon vakta ditt barn än att langa över din bebis till pappan som har precis lika stort ansvar att se till att hen har allt hen behöver och mår bra. Jag har sagt det förut men jag är så imponerad över ensamstående föräldrar. I mina ögon är ni hjältar allihop. 

Efter Junis kalas förra helgen var Heidi och Björn och Carro här ännu några dagar vilket var så himla fint. Heidi och gänget hälsade på Lina och Janne och bodde där och Carro hemma hos oss. 

Sedan på dagarna sammanstrålade vi och hittade på olika mysiga saker som att äta lunch på Bagarstugan och simma och bada bastu nere hos Åsa och Stefan. 

Här Heidi och supercharmiga Siri som just fyllt ett år. 

Juni och Mirjam sprang i vattenkanten, plaskade


och gick sedan in i bastun för att värma sig. För mig är det verkligen sommar att få bada bastu på det viset. När vi var små brukade jag och mina systrar och kusiner göra det dagarna i ända så det var så nostalgiskt att nu se Juni springa där fram och tillbaka. Bäst av allt är att då spelar det ingen roll om det är varmt eller kallt ute. Det är sommar ändå. 

På lördagen sen åkte besökarna hem och ja, då fortsatte vi att bara vara och 

hänga och njuta av den åländska sommaren. 

Vi har sådan himla lyx när det gäller boendet och att ha tillgång till mamma och pappas hus och fina trädgård men just den här veckan provar vi på ett stugbyte i närheten av Kastelholms slott. Jag tänker att jag känner mitt Åland utan och innan, men det är lite roligt att utforska på närmare håll en helt annan del där jag själv aldrig bott. 


I måndags åkte vi exempelvis och besökte  slottet 

vilket Juni älskade, trots att hon inte ser så förtjust ut på den här bilden. ( Här hade hennes  låtsaskompis Katten sprungit bort).

Men de har verkligen gjort slottsupplevelsen jättefin för barn. Man får en skattkarta


och sedan i uppdrag att leta efter olika skattkistor. Juni kanske var lite för liten för att ta till sig själva uppgiften men hon tyckte det var spännande ändå med kartan och kistorna.

 (För några år sedan skrev jag en artikel om det här och det är konstnären Juha Pykäläinen som gjort flera av illustrationerna och Erika Ståhlman som tagit fram konceptet. )


Inne i slottet fanns även en utklädningshörna där man till stora och små barns förtjusning kunde prova på allt från prinsesskronor och slöjor till riddarhjälmar.

Sist men inte minst pågår även utställningen Pica Pica inne i slottet med konstnären Amanda Chanfreus målningar och författaren Carina Karlssons texter. De kopplar an till häxprocesserna som pågick på slottet på 1600-talet. Så starkt och berörande! Både orden och målningarna. Ja, ni får åka dit och se för er själva! 

Nu! Nu är det sommar! 

Hej från Åland! Nu är jag här för sommaren. Vi kom hit i fredags och jag var så lycklig när vi landade och hela resan hade gått bra. Ingen turbulens. Bägge barnen sov en liten stund. Under några minuter lyssnade jag till och med på en pod med ena örat. 

Nu planerar jag att äta en massa nypotatis och stanna uppe så länge som möjligt på kvällen för ljusets skull. 

Annars njuter jag så mycket av att bara kunna öppna upp dörren och se Juni springa fritt i gräset. Ingen vagn som ska släpas ner i en hiss. Inget planerande. Bara vara. 

Dessutom har jag jobbat in på förhand och det är så skönt att nu kunna dra ner lite på jobbtakten. Jag hoppas det även gör att jag får mer tid att blogga här. 

Vi ses snart igen! Ha en fin midsommarvecka! 

Glad påsk från Åland 

Glad påsk till er mina kära läsare och hälsningar från den åländska skärgården. I tisdags flög jag, Juni och Hjalmar hem till Åland och igår kväll sammanstrålade hela familjen här på Enklinge, 

Det är så fint att se allihop på en och samma gång och skönt att bara ta det lugnt, äta gott och umgås. Påsken är en av mina favorithögtider på det viset. Den känns så kravlös! 

Vinterfika på isen

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSCNär det är minusgrader ute blir allt så vackert och nostalgi pumpar runt i mitt blod. Den gråblåa färgskalan och solen som ibland vinner över molnen. Det är så fint med röda kinder bitna av kylan.

I dag blev det fikaträff med syrrorna och skridskoåkning på isen. Bullar, varm choklad och till och med en spanjor som tog sig fram på hala medar.

Jag hör ljudet av vassa skär som ett eko från när jag var liten och blir alldeles varm inuti när jag tänker på vad för vintriga bilder som fastnar i Junis lilla kropp.

Annars luffar jag mest omkring i min pappas gamla dunjacka… det är den enda som nuförtiden går att stänga runt magen.