Liztigt

Min steg känns lite lättare i dag. I går fick jag reda på att jag klarat spanska språkprovet som jag gjorde förra veckan och jag blev nästan barnsligt glad. Nu får jag ett intyg från spanska regeringen att jag kan prata, skriva och förstå spanska, som kan vara bra att ha någon dag.

Det var ju bara ett prov, men jag har lagt ner så mycket energi den här hösten på att lära mig alla möjliga olika verbformer och pronomen och andra kluriga saker, så jag ville verkligen att det skulle gå vägen.

Dessutom är det sant som alla säger. För att känna sig hemma och trivas någonstans så måste man kunna språket. När jag jag stakar mig och inte får fram det jag vill säga känns det som om jag blir lite osynlig. Halv på något vis.

För varje ord jag lär mig växer jag däremot. Blir helare igen. På ett nytt vis.